Eftersom att det var relativt varmt ute imorse bestämde jag mig för att gå till tåget istället för att vänta på bussen. Med Markus Krunegård i lurarna blev stegen lätta och humöret steg. Halvvägs till centurm bestämde jag mig för att le mot alla personer jag mötte, för att se hur många som log tillbaka. Mina leénden möttes av en del småleénden, ignoreranden och så ett jättesmile från en kvinna som stannade sin bil när jag skulle gå över vägen. Är det inte fantastikt hur mycket ett litet leénde kan göra för en människa?

Att få ett leénde från en okänd person är så himla roligt tycker jag, att någon bryter sköt-dig-själv-och-skit-i-andra-normen är något som kan göra min morgon hudra gånger finare än den skulle varit utan leéndet.

Summan av kardemumman är att min "gör-folk-glada-promenad" även gjorde mig glad, vilket resluterade i att jag kom till skolan och pladdrade och skrattade som aldrig förr på en torsdagmorogn klockan kvart i nio.

Upp med mungiporna och ha det bra!