Det som egentligen skulle vara en historiauppsats.
En kille som rider, sminkar sig eller är blyg och osäker är en fjolla, eller hur? Alla de där sakerna är sådant som tjejer håller på med, aldrig att en man kan vara sådan. Män ska ju vara män, tycka om att snickra och mecka med bilar, umgås med grabbarna och allra helst träna på gym ett par gånger varje vecka. Det är på så sätt han blir omtyckt, av killgänget och av tjejerna. För det är ju klart att han ska tycka om tjejer, fnissiga tjejer i rosa kläder och höga klackar, tjejer som roar sig med shopping och fika med kompisarna.
Han och hans polare fikar inte, tar en kaffe på sin höjd, men aldrig fikar, för det är ju sådant tjejer gör. Sitter på café och smuttar på en latte i timmar och snackar med kompisen om problemen sin pojkvän, om hur otroligt söt den där kompisen var och om hur otroligt korkad den där andra kompisen var när hon gjorde si och så.
Idealen finns överallt runt omkring oss. De är små oskrivna regler som tränger sig in i hjärnan och påverkar oss utan att vi kanske ens vill det. De är så osynliga att vi kanske inte ens märker att de finns där. De är något som sätter sig i våra huvuden och påverkar oss hela tiden, varje dag. Får oss att reagera på saker. Som om en kille skulle börja sminka sig: ”Vadå är han bög eller?” Eller om en tjej meckar med bilen: ”Nänä bort med tassarna stumpan, låt din kille sköta det där istället.”