Om ögonen är själens fönster, vad är fönstren till huset då?
Prickigt gånger två.
Tröja - Lindex, kjol - H&M och sjalen är en gammal som jag hittat hemma för länge sedan.
Kjolen finns förresten i rödorangeblommigt mot marinblå bakgrund också, och ni skulle bara veta vad sugen jag är på att köpa den. Sparar dock varenda krona till tågluff i sommar så det går ju inte riktigt ihop. Tyvärr.
Make it taste it write it down
När jag fyllde sexton fick jag en utmärkt present av Fannie och Klara. Cookie Bookie, en påbörjad receptbok där bara dom allra bästa recepten finns.
Ett par recept fanns redan nedskrivna. Örtbröd till exempel, måste vara det absolut godaste brödet som finns.
För varje kapitel har dom ritat en bild av något representerande eller fint eller konstigt, och så en återkommande flicka med knallrött hår.
Den här borde jag fylla och spara hela livet. Och när jag är sjuttio eller så kan jag baka mina favoritgrejer från när jag var sexton-sjutton-arton. Tänk vad awesome.
Vakna träna Lost in Translation chilinötter somna kakor musik och chill på golvet
Blev precis sugen på att börja blogga igen.
Kanske.
10.19, onsdag
Vad ska det bli av dig?
Höstlovet tog slut så himla fort att jag inte ens han känna av det ordentligt. Och varje gång jag är ledig från skolan påminns jag om hur hur skönt det är att kunna göra roligare saker än att sitta i ett klassrum hela dagarna. Och varje gång jag pluggar tänker jag att det här är inte vad jag vill göra just nu. Jag vill inte tillbringa min tid fast i skolan och i Sverige som redan är på tok för kallt och så vet man att det väntar typ fem månader innan det börjar bli varmt igen. Jag vill se träffa nya människor, ägna mig åt mina intressen, se världen och sånt istället. Åh.
Så primulett!
Det är mest regnhöst kvar, men lite feber finns också.
Berlin!
Om två veckor och två dagar ska jag och sex kompisar åka till Berlin och det ska bli så himla himla kul!
När man är lite sjuk får man helt plötsligt tid att göra sånt man inte har tid till så ofta annars. Skriva till exempel.
Jag har en kakburk i plåt som är som tre burkar på varandra, och den brukar jag fylla med nybakade kakor på nätterna eller på söndagseftermiddagar när solen skiner och det luktar höstlöv eller vintersnö ute. Sen när kakburken är full och klockan är kanske tre eller ibland ännu mer så skickar jag iväg sms till en god vän eller två och bjuder in till kak- och saftkalas. I vanliga fall får jag ju såklart inte svar förren flera timmar senare, men en gång pep det till i min mobil nästan på direkten. Det var en av mina absolut finaste vänner som inte kunde sova och sa att hon gärna kommer över på kalas nu med en gång. Det är så bra för hon bor bara ett par hundra meter bort så vill jag ha en vän snabbt som ögat så tar det inte lång tid innan hon dyker upp. Den här gången hann jag precis blanda röd och gul saft innan det plingade på dörren. Sen satt vi vid mitt lilla köksbord och drack saft ur vackra kristallglas och åt kakor ur kakburken. De var fortfarande lite varma. Sen spelade vi fia med knuff säkert tjugo gånger och hon vann varje gång, kanske är det de röda och blå spelpjäserna som bär otur med sig. Klockan halv fem och då var det ju ingen idé för henne att gå hem, så vi satte oss i varsin ände av soffan och delade på mitt täcke som jag hämtade ur sängen. Så satt vi och pratade mest om framtiden och om tyllkjolar och om hur fint det är att ha picknick på sommaren. Hon berättade om sin semester i Paris och om hur kärleksfulla alla människor verkade vara där. Tydligen håller folk varandra i handen hela tiden och det står par som pussas i varje gathörn. Och så fanns det små, söta meddelanden på husfasaderna eller på gatstenarna i vissa kvarter, ”kom ihåg att du är vacker” till exempel, fast på franska såklart.
Leaves are falling and sun is shining.
Så otroligt fin på nåt sätt.
För ett år och tre dagar sen.
Så hade jag långt hår som jag precis tonat rödaktigt, fast det synts mest när ljuset kom bakifrån.
Dessutom sparade jag ut mitt hår för jag ville att det skulle sluta vid midjan ungefär. I oktober hade min lugg växt ut så mycket att den var för lång för att ha framme och för kort för att ha bakom örat, därför hade jag ett rosetthårspänne i håret nästan varje dag.
12.37
- Kaj Husell
