Skriv utan stopp


Idag hade vi skrivöningar på svenskan. Det gick ut på att skriva till bland annat Jan Johanssons låt "visa från utanmyra". Det var oerhört kul att skriva precis vad man ville, med eller utan innehåll, med röd tråd eller helt osammanhängande. Här är en av mina texter, en berättelse om ett bergstroll och hans käraste Agata.

Trollet smyger sakta upp längs berget. Fåglarna kvittar och det är en lång vandring han har framför sig. Fötterna värker av de kantiga stenarna han tvingas gå på. Trots det är han på gott humör, ty uppe på berget väntar ett fint hus med blomsterängar runt om och en vacker stenbänk att sitta och vila sig på. Inne i huset finns även Agata, en vacker trollflicka som han var så förbaskat kär i. om han hade tur skulle han ha mod nog att fråga om hon tyckte om honom. Då skulle det kanske anordnas fint trollbröllop vid dammen intill huset, och efteråt skulle de han en stor fest där alla var välkomna. Ja, detta var vad han gick och filosoferade om längs den långa, krokiga vägen uppför berget. Glad var han, ty han kände starkt att Aganta tyckte mycket om honom. Han hade ju varit mycket vänlig mot henne, hjälpt henne att laga grinden och vattna blommorna och andra små saker. Han kom plötsligt på vad han inte hade gett henne: blommor. Aldrig hade Agata fått en bukett blommor av honom! Oj, så han blev ivrig att plocka de vackra blommorna som växte längs stigen. I sakta mak gick han, och plockade de finaste blommor han kunde hitta. Vitsippor och blåsippor och några vita, söta blommor han inte visste namnet på, ty han var ju bara ett bergstroll. Ett väldigt snällt och rart bergstroll, helt olikt sina 12 bröder och 2 systrar, som alla var barbariska och elaka, och alltid brutala i vad de tog sig för. Men inte ville han tänka på sina hemska syskon, nej han ville bara tänka på den vackra Agata och den fina blombuketten han skulle ge henne. Hur glad hon skulle bli och hur vackert blommorna skulle stå på den rutiga duken i Agatas kök. När han kom fram skulle Agata välkomna honom som bara ett troll kan göra, och ge honom en stor kram och kanske en puss på kinden om han hade tur.

Kommentarer
Postat av: Saara

Vad roligt! Att få vara lite kreativ och göra som man vill utan ramar och riktlinjer.

Den låten är så fin, vi sjöng den på kören senast (finns på mammas cd!)

2010-01-15 @ 15:46:07
Postat av: Caisa

Oh! Jan Johansson har hemskt fina grejer han :D


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0